Som blivande jurister är vi väl medvetna om att oskyldighetspresumtionen är helig i de svenska domstolarna. En person ska anses vara oskyldig till dess han eller hon har bevisats skyldig av domstol och det är en viktig princip för rättsäkerheten i Sverige. Men vad händer med rättsäkerheten om en person misstänkt för grovt barnpornografibrott inte ens ställs till svars i en rättegång?
En läkare i Stockholm har sedan 2005 varit under utredning för innehav av 250 000 bilder och 300 filmer av barnpornografi. Eftersom åklagaren först nu anser att det inte finns tillräckliga bevis för att mannen har spridit barnpornografin blir brottsrubriceringen inte längre grovt barnpornografibrott. Då brottsrubriceringen ”sänks” ändras även de processuella reglerna vilket gör att den aktuella preskriptionstiden därför har gått ut. Så även om det fanns klara bevis för att läkaren gjort sig skyldig till innehav av barnpornografi enligt 16 kap 10 § p. 5 Brottsbalken kan han inte straffas för det på grund av att åklagarens förundersökning har dragit ut på tiden.
Det är inte en nyhet att åklagarmyndigheten är överbelastad, men att en utredning ska ta sex år när det gäller sexuella brott mot barn känns fruktansvärt orimligt och vi, och många med oss anser att prioriteten för dessa brott borde höjas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar